2017
Gott nytt år!
Mycket har hänt dessa veckorna.
1. Jag ska flytta till Huntington beach på tisdag. Jag ska alltså börja jobba hos en ny familj (inom samma organisation). De är helt underbara och jag är verkligen taggad. Mamman i familjen är svensk vilket känns så skönt. Första gången jag träffade familjen så klickade vi bara direkt. Störtsköna och hur Goa som helst. Jag kommer att prata svenska med barnen hela tiden så att de är omringade av språket. När jag var liten så pratade alltid min pappa tyska med mig och vi tittade alltid på tysk TV vilket jag idag är oerhört tacksam för. Idag kan jag förstå all tyska och prata nästan flytande. Jag kommer att ta hand om två små pojkar, en 2 åring och en 5 åring. Sedan kan jag definitivt säga att jag har tagit hand om alla åldrar. Har varit i Huntington beach typ tre gånger så är helt ny på det området. Det ligger ca 40 minuter söder om LA, nära Newport beach. Tror helt säker på att jag kommer ha ännu ett fantastiskt år här.
2. Jag har varit i USA i ett år. Det är galet, för mig känns det som typ 2 månader. Snackade med en kompis i Sverige häromdagen och hon sa att hon tyckte att det kändes som att jag varit borta i mer än ett år. Det är lustigt när man funderar såhär i slutet av året hur mycket man faktiskt upplevt. Haft pojkvän som skämt bort mig totalt med resor och annat, haft en katastrofupplevelse med min första värdfamilj, nästan haft hudcancer (dvs. Min värdmamma är en av USAs bästa dermatologister och undersökte mig och hittade en fläck med nästan melanoma (hudcancer). Hade jag väntat två månader så hade jag förmodligen fått cancer och dessutom så är det den mest vanliga cancer där faktiskt flest människor dör av. Jag är oerhört tacksam att hon såg det och att vi tog bort den. Jag säger bara SOLSKYDDS FAKTOR 80!!!! Jag har upplevt Las Vegas, San Fransisco, Sacramento, Sun Valley, New Orleans, Salt Lake City, Deer Valley och många fler städer ska det bli. Har äntligen varit på Disneyland och haft roligare än någonsin. Har hoppat från en bro med bara några snören runt mig (bungee jump), har även hoppat fallskärm. Har åkt motorcykel och trillat av. Har varit på mansionfester med många kändisar och varit ute i Hollywood nästan varje helg. Har promenerat och cyklat i Venice mer än 50 gånger. Har varit med om att en kompis blivit drogad och fått ta hand om henne. Har sörjt en nära kompis död. Har sett delfiner i havet jag badar i, har åkt båt. Har blivit vän med många vänner jag kommer ha för resten av livet. Jag har typ femdubblat min garderob på ett år. Mina värderingar har ändrats. Har lärt mig om amerikansk kultur och judisk kultur. Har varit på en bar mitzvah. Har bilat till San fransisco. Har videosamtalat med min familj nästan varje dag. Har aldrig känt mig så ensam i en folkmassa som jag gjorde på jul och nyår.
3. En nära vän har gått bort. Detta tog både energi och glöd ur en. Detta hände för två veckor sedan. Hon var en sådan underbar och fin människa. Jag hade kunnat skriva ner mina känslor så det blev en roman. Det går ej att beskriva frustrationen blandat med sorg. Här i USA så blir man på något sätt närmre med alla vänner man får än var man blev hemma i Sverige. Felicia hette hon. Hon var en sådan rolig, glad, intelligent tjej som alltid visade framfötterna. Det var precis som att en del av mig dog med henne. Det tog en vecka innan jag kunde tänka klart, innan dess så kände jag tomhet och precis som att jag var ensammast på jorden. Trots att Emilie och Justine genomgick samma sak så kunde vi inte vara med varann med än på telefon för Emilie jobbade i new york och Justine var hemma i Sverige och jag i Utah. Jag kände mig död och ensam den första veckan. Jag växlade med att gråta och vara iskall. Det kändes precis som att ingenting någon sa kunde make sense. För ingenting spelade någon roll sålänge hon inte kunde komma tillbaka och att jag kunde lyfta på luren och ringa henne. Jag saknar hennes röst och hennes sarkasm. Hon var så fantastisk med hela sin framtid planerad. För bara några veckor sedan så satt vi i min soffa och hon visade mig lägenheten som hon tänkte köpa. Den var vacker precis så som Felicia. Hon hade ett magiskt leende och skratt. Hon älskade att festa precis som jag. Vi brukade gå till barer i Santa Monica eller till warwick i Hollywood. Vi hade planer på att utforska ännu fler klubbar, hon snackade alltid om hur hon ville gå till något annat än Warwick men ändå så var hennes sista kväll på jorden där. Hon föll många meter ner från ett hus i Hollywood hills på en efterfest. Hon ville inte dö men nu är hon en ängel. Jag vet att hon finns med oss. Hon vill att vi ska vara glada och leva för henne och det tänker jag göra. Hon hade varit i Boston ett år innan hon kom till la där hon var i sex månader. Nu i januari skulle hon åkt till Boston för att vara med sin pojkvän i en månad. Sedan skulle han flytta med henne hem till Sverige. Det var så välplanerat. För tre veckor sedan så shoppade jag med henne och hon skulle köpa tjocktröjor till Boston för kylan. Hon hittade också ett par vantar som jag köpte likadana av. För fyra veckor sedan så var vi på ett ställe som heter 41 ocean i Santa Monica. Den kvällen glömde hon sin fina skinnjacka där och jag skulle hämtat den men var gång jag gick dit så var de stängt. Den ligger fortfarande där och väntar. Felicia hade en fantastisk känsla för vett och etikett och det låter nog konstigt men det var en av hundra saker som jag tyckte var fantastiskt. Hon brydde sig väldigt mycket och var mycket noggrann med allt hon gjorde. Hon hade en varm utstrålning och en otrolig lojalitet. Jag kommer föralltid älska henne och kommer aldrig glömma henne.
4. På fredag blir jag 21. Då ska jag och mina vänner fira. Jag tänker vara ännu mer försiktig nu. Min festvillighet finns men hoppas att jag kommer ha kul för det är vad Felicia hade velat. Tänker att vi ska äta typ sushi och dricka vin och sen gå ut och dansa. Man vet aldrig. Kanske blir pizza och shots.
5. Utah, sitter just nu på flygplatsen i väntan på att gå på planet hem mot Los Angeles. Vi har varit i Deer valley i drygt två veckor. Kanske de två jobbigaste veckorna här i USA änsålänge. Först så är det jul och jag är inte med min familj, sen är det min mammas födelsedag som jag saknar jättemycket, sen går Felicia bort, sen fyller min underbara pappa år och sedan är det nyår. Alla dessa dagar har jag jobbat och min värdfamilj har inte riktigt förstått hur jobbigt det var för mig tror jag så de var ej så förstående vilket kan kännas jobbigt.
6. Säga hejdå. Imorgon så ska jag sätta mig ner och äta middag med denna familjen för sista gången. Jag tycker att det känns oerhört jobbigt för jag kommer verkligen sakna dem. Vi hade jättekul ihop många gånger och jag har ju faktiskt bott med dessa människor i 7 månader. Jag älskar verkligen barnen och hoppas att jag kan träffa dem då och då. Man lär sig mycket när man byter livsstil såhär ofta. Först så är det jobbigt och tär på en men sedan så växer man. Jag ser fram emot omväxling!
Gott nytt år!
// Catha
