9 månader senare...
God afton.
Nu har det gått hela 9 månader sedan jag såg inte bara Sverige sist, utan också min familj. Det underlättar att man kan ringa varandra med kamera och prata, det känns precis som att jag är där, hemma med dem ibland. Jag saknar dem och tänker på och ber för dem varje dag. Det är så fantastiskt hur teknologin har utvecklats. Jag minns när jag gick i andra klass och fick min första telefon, en Nokia 3310, eller vad den hette. Spenderade många rastlösa stunder på att spela ”Snake”. Svårt att förklara hur det fungerade men det var utan tvekan underhållande. Nu har tio fantastiska år gått och idag har de flesta en smartphone och en iPad. Roligt nog så minns jag hur man drömde om att man skulle kunna toucha skärmen istället för att hålla på med en massa knappar. Helt magiskt hur det utvecklas, undrar när vi kommer kunna teleportera oss till andra sidan jordklotet…
Min vardag här i LA är underbar. Jag är så lyckligt lottad som får vakna upp till strålande sol och värme varje morgon, omringad av palmer är jag också och knappt 2 km till en av världens finaste stränder. Varken mat eller boende behöver jag betala för och plus det så får jag en andra familj att lära känna, hur bra låter inte det?
En sak som jag lärt mig här i LA där man är omringad av världens rikaste människor och väldigt fattiga är att lycka ligger verkligen inte i pengar eller makt. Jag har lärt känna en del personer med mer pengar än vad de behöver och de är bland de olyckligaste jag träffat också. Har man så mycket pengar att det inte längre gör ont i plånboken att äta ute för över 8 tusen så värdesätter man inte heller det på samma sätt som någon med mycket mindre pengar hade gjort. Man finner lycka i stunder när man är omringad av människor som man älskar och som älskar en tillbaka. Att vinna på lotto kan vara kul, men ska det betyda att man är själv eller omringad av falska människor som egentligen inte bryr sig ett skvatt så spelar det ingen roll. En människas lycka är inte lik en annan människas lycka - men känslan är den samma och det är det som spelar roll.
Faktumet att människan aldrig är nöjd är sant, för trots att jag lever ett underbart liv här så saknar jag att ha någon som älskar mig och som jag älskar nära. För trots att jag har de hemma i Sverige och att det bara är ett telefonsamtal iväg så känns det ensamt ibland. Los Angeles är inte staden man ska åka till om man letar efter kärlek. Generellt sätt så kommer folk hit för att bli skådisar eller modeller, och ingen vill binda sig till något, speciellt inte om de är under 30. Är de redan kända så tror de att alla är ute efter pengar vilket inte stämmer alls. Alla är intresserade av att ha ett kort förhållande, men när det blir seriöst så drar man.
Jag är nog den mest hopplösa romantiker jag kan komma på, jag vet med mig själv att jag hade kämpat genom vilket förhållande som helst till sista droppen och folk här är inte så. Men man behöver inte ha pojkvän när man är 20, bra vänner är dock ett måste.
Här kommer nästa problem….alla som är här som au pairer har en dag då de ska åka hem och deras år är över. Jag har snart vinkat hejdå till 5 vänner jag hann komma riktigt nära på kort tid. Samtidigt som det gör ont så lär man sig att i slutet av dagen så är man alltid ensam och man kan aldrig räkna på någon annan än sig själv.
Jag dejtade en fantastisk kille i över fyra månader och vi hade jättekul ihop. Vi åkte till Las Vegas tillsammans och såg en ufc match och fick parmassage, vi åkte på ett jättefint bröllop och fick se en massa vackra vingårdar och vi åkte motorcykel hur mycket som helst - det är bara lite av allt kul vi hittade på. Hade aldrig vågat drömma om något så underbart men så hände det plötsligt. Det är synd att saker har ett slut men det är också en bra läxa.
Denna helgen så har pojken jag tar hand om hand bar mitzvah. Det är en judisk högtid alla pojkar har när de är 13 år gamla, då de firar att det har blivit män. Ikväll hade vi så kallad Shabbat dinner (middag för släkt och vänner som flugit långt för att komma och fira). Imorgon är den stora festen, först i deras tempel och sedan i en lokal. På söndag är det brunch.
Catha
Nu har det gått hela 9 månader sedan jag såg inte bara Sverige sist, utan också min familj. Det underlättar att man kan ringa varandra med kamera och prata, det känns precis som att jag är där, hemma med dem ibland. Jag saknar dem och tänker på och ber för dem varje dag. Det är så fantastiskt hur teknologin har utvecklats. Jag minns när jag gick i andra klass och fick min första telefon, en Nokia 3310, eller vad den hette. Spenderade många rastlösa stunder på att spela ”Snake”. Svårt att förklara hur det fungerade men det var utan tvekan underhållande. Nu har tio fantastiska år gått och idag har de flesta en smartphone och en iPad. Roligt nog så minns jag hur man drömde om att man skulle kunna toucha skärmen istället för att hålla på med en massa knappar. Helt magiskt hur det utvecklas, undrar när vi kommer kunna teleportera oss till andra sidan jordklotet…
Min vardag här i LA är underbar. Jag är så lyckligt lottad som får vakna upp till strålande sol och värme varje morgon, omringad av palmer är jag också och knappt 2 km till en av världens finaste stränder. Varken mat eller boende behöver jag betala för och plus det så får jag en andra familj att lära känna, hur bra låter inte det?
En sak som jag lärt mig här i LA där man är omringad av världens rikaste människor och väldigt fattiga är att lycka ligger verkligen inte i pengar eller makt. Jag har lärt känna en del personer med mer pengar än vad de behöver och de är bland de olyckligaste jag träffat också. Har man så mycket pengar att det inte längre gör ont i plånboken att äta ute för över 8 tusen så värdesätter man inte heller det på samma sätt som någon med mycket mindre pengar hade gjort. Man finner lycka i stunder när man är omringad av människor som man älskar och som älskar en tillbaka. Att vinna på lotto kan vara kul, men ska det betyda att man är själv eller omringad av falska människor som egentligen inte bryr sig ett skvatt så spelar det ingen roll. En människas lycka är inte lik en annan människas lycka - men känslan är den samma och det är det som spelar roll.
Faktumet att människan aldrig är nöjd är sant, för trots att jag lever ett underbart liv här så saknar jag att ha någon som älskar mig och som jag älskar nära. För trots att jag har de hemma i Sverige och att det bara är ett telefonsamtal iväg så känns det ensamt ibland. Los Angeles är inte staden man ska åka till om man letar efter kärlek. Generellt sätt så kommer folk hit för att bli skådisar eller modeller, och ingen vill binda sig till något, speciellt inte om de är under 30. Är de redan kända så tror de att alla är ute efter pengar vilket inte stämmer alls. Alla är intresserade av att ha ett kort förhållande, men när det blir seriöst så drar man.
Jag är nog den mest hopplösa romantiker jag kan komma på, jag vet med mig själv att jag hade kämpat genom vilket förhållande som helst till sista droppen och folk här är inte så. Men man behöver inte ha pojkvän när man är 20, bra vänner är dock ett måste.
Här kommer nästa problem….alla som är här som au pairer har en dag då de ska åka hem och deras år är över. Jag har snart vinkat hejdå till 5 vänner jag hann komma riktigt nära på kort tid. Samtidigt som det gör ont så lär man sig att i slutet av dagen så är man alltid ensam och man kan aldrig räkna på någon annan än sig själv.
Jag dejtade en fantastisk kille i över fyra månader och vi hade jättekul ihop. Vi åkte till Las Vegas tillsammans och såg en ufc match och fick parmassage, vi åkte på ett jättefint bröllop och fick se en massa vackra vingårdar och vi åkte motorcykel hur mycket som helst - det är bara lite av allt kul vi hittade på. Hade aldrig vågat drömma om något så underbart men så hände det plötsligt. Det är synd att saker har ett slut men det är också en bra läxa.
Denna helgen så har pojken jag tar hand om hand bar mitzvah. Det är en judisk högtid alla pojkar har när de är 13 år gamla, då de firar att det har blivit män. Ikväll hade vi så kallad Shabbat dinner (middag för släkt och vänner som flugit långt för att komma och fira). Imorgon är den stora festen, först i deras tempel och sedan i en lokal. På söndag är det brunch.
Catha
